Vem är blind, egentligen?

Ett kort bibelstudium om Bartimeus, Jesus och de övriga ur Luk 18:35-43

När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.« De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: »Davids son, förbarma dig över mig.« Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: »Vad vill du att jag skall göra för dig?« Han svarade: »Herre, gör så att jag kan se igen.« Jesus sade: »Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.« Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

Den här texten är intressant på så många sätt, men inte minst för att den faktiskt talar om blindhet och syn på minst två olika sätt. En fysisk – och en andlig. Och hur Jesus kan bota båda sorterna.

Kvinna lär sig läsa punktskriftDet första tecknet på andlig blindhet uppvisas ”de som gick främst”. De som säger till Bartimeus att inte störa Jesus. De som tror att de själva har bättre koll på vad som är viktigt för Gud. 

Varför skulle Bartimeus hålla sig åt sidan, i bakgrunden? Vad var så viktigt för dem, som gjorde att de menade att Jesus behövde skynda sig förbi och inte ägna tid åt mötet med en blind person?

Men andlig klarsyn är att vara medveten om att Gud faktiskt verkar i andra personers liv. Att vi själva inte vet bäst. I livet hos varje människa vi möter, är Herren redan närvarande. Och att ha andlig klarsyn är att lägga märke till det. Lyssna efter det. Bekräfta det. Hos Jesus manifesteras det, i den här texten, i frågan ”Vad vill du att jag ska göra för dig”. Han frågar. Han förutsätter inte. 

Bartimeus kanske behövde få sina synder förlåtna? Han kanske var hemlös och behövde ett hem? Vi vet att han var fattig – han kanske behövde ett jobb?

(Jo – Jesus visste förstås. Jesus är Jesus. Men VI vet inte. VI är inte Jesus. Vi måste i stället lita till Gud, inte till våra egna föreställningar.)

Att ha syn i det andliga är ytterst att kunna avgöra vad som är gott och ont. Att bedöma frukten av vad som sägs och görs. Att bli medveten om vad som är Guds verk och vad som inte är det.

I texten står det, i grundtexten, ”πᾶς ὁ λαòς ιδὠν” – ”allt folket som förstod (detta)”. Ordet kan översättas ”såg detta”, men lika gärna ”förstod” – en dubbeltydighet som pekar på att det faktiskt handlar om en syn i det andliga. Att förstå att det som sker är från Gud.

Så, utrustad med de här kunskaperna – att texten tycks både berätta om fysisk såväl som andlig syn – vad betyder den för oss? Vad gör den för skillnad?

Ja, kanske kan den leda till någon slags ödmjukhet. Vi kanske kan be att få syn på Gud i mötet med Den Andre. Vi kanske kan lära oss att höra Andens viskning i någons liv, även när den kommer oväntat. Och vi kanske lära oss att bedöma på frukten – inget annat – vad som är gott eller ont? Vad, som kommer ur en människa, leder till mer kärlek, mer tålamod? Vad leder till mer fördragsamhet till människor som inte är som jag? Och vad leder till en förkrympt kärlek? Vad leder till att jag inte möter människor med värme, öppenhet, glädje, frimodighet och visshet att Herren redan finns i deras liv?

Kanske har vi hört saker sägas, i Jesu namn, men som ändå inte är kristet? Något som gjort att vi krympt som människor eller att våra hjärtan blivit mindre?

Kanske behöver vi mer av Andlig klarsyn. Och kanske behöver vi också möta Jesus och bli helade i vår blindhet.

Publicerat i Diakoni, Exegetik, Lärjungaskap, Språklig Exegetik, Vardagsexegetik | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

”Sola Scriptura” i G(ud)-Punkten

Jag är med som gäst i Podden ”G(ud)-punkten”. Och första samtalet handlar om Bibeln. Om frågor som hur mycket Bibel vi måste läsa för att vara kristna. Hur mycket plats ska / får Bibeln ta i livet?

Som ni hör har jag inte fått några förberedda frågor, utan samtalet flyter på helt spontant. Det innebär också att det inte är några förberedda svar och som vanligt inga facit.

 

Publicerat i #DagensKyrkohistoriaFörIckeNördar, Exegetik, Församlingsteologi, Historisk teologi / Kyrkohistoria, Kultur / Sociologi / Reflektion, Lärjungaskap, Systematisk teologi, Vardagsexegetik | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Profetera – hur enkelt är det? (Ett grundtextstudium)

ὁ δὲ προφητεύων ἀνθρώποις λαλεῖ οἰκοδομὴν καὶ παράκλησιν καὶ παραμυθίαν.
— 1 Kor 14:3

Den lilla versen ur Första Korinthierbrevet innehåller en stor hemlighet. Samtliga tre verb här kan nämligen översättas ”trösta” på svenska. Alltså ”Men den som profeterar talar till människor, han tröstar, tröstar och tröstar”. 

I morgonandakten på jobbet idag läste vi en enda vers ur Jesaja bok – Kapitel 50, vers 4

Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod. Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.

Att vara en lärjunge, att vara en profet – att överlåta, helga, vår röst och våra ord till att användas av Gud själv, tycks handla om… Tröst. Att inge den trötte mod.

Tänker vi på det profetiska ordet som tröst? När vi profeterar – försöker vi förmedla tröst? Och när vi tröstar – är det rent av att överlåta våra ord till att användas av Gud?

 

Publicerat i Diakoni, Exegetik, Lärjungaskap, Själavård, Språklig Exegetik, Vardagsexegetik | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Bibeln nämner inte homosexualitet. Alls.

Vad säger Bibeln? Egentligen?

Just nu pågår inom EFK – ett av Sveriges största frikyrkosamfund – ett ”samtal” om hur man ske se på frågor rörande homosexualitet. En arbetsgrupp inom samfundsledningen har tagit initiativ till att fråga församlingarna kring hur de resonerar och det innebär att flera konservativa debattörer, både inom och utanför samfundet, öppet beskyller samfundsledningen och arbetsgruppen för att vara ”sekulära” och ”ifrågasätta Bibeln”.

En församling byggd på kärlek. (Ja, jag vet att stenen är en grundsten från en kyrka vid Gennesaret och inte i Efesos, men…)

Men oavsett den samtida kontexten kan vi emellanåt stöta på den här missuppfattningen. Att Bibeln, på något sätt skulle ha något sagt om olika sexuella läggningar (eller, vilket varit populärt ungefär ett decennium – om olika könstillhörighet). Det är helt enkelt fel.

Jag vet att det just nu finns många som blir upprörda, men de får faktiskt finna sig i att ha fel, just nu. Eller försöka förklara – inte enbart beskylla mig (och andra) för att ha fel, eller inte vara troende, eller försöka dribbla bort gudsordet.

Helt enkelt för att ordet ”Homosexualitet” existerar inte, när Bibeln skrevs. Bibeln innehåller inga resonemang om ”sexualitet”, över huvud taget, såsom vi förstår ordet idag. Själva ordet ”homosexualitet” (och förvisso ”heterosexualitet”) förekom inte före 1886 (liksom ”sadism” och ”masochism”). Alla dessa termer – alltså även ”heterosexualitet” – uppfanns för att beskriva vad man i Tyskland vid den tiden ansåg vara mentala sjukdomar. ”Heterosexualitet” beskrevs som när en man eller kvinna uppväcks av begär att ha sex, inom eller utom äktenskapet, utan vilja till barnalstrande. Något som alltså då ansågs som något ”sjukt”. Förvisso av en Psykologi, ännu i sin linda och vars huvudsakliga intresse låg i att utforska drömtydning eller fenomen som hypnos.

Själva ordet ”homosexualitet” finns alltså inte i Bibeln. Och kan inte finnas, då den tidens människor inte tänkte på ”sexualitet” på det sättet över huvud taget. Men det innebär alltså att den gång någon hävdar att homosexualitet nämns i Bibeln, har denne gjort en tolkning – inte enbart en översättning – och läser in vår tankevärld över den tankevärld som förmedlas i Bibeltexten. 

Jo – det finns lagar i Gamla Testamentet som fördömer att ”en man ligger med en annan man som man ligger med en kvinna.” Båda ska bestraffas med döden.

MEN

Pride-armband på min arm

Frågan blir i så fall fortfarande hur du ska tillämpa den lagen, och inte de övriga i samma kapitel, efter att ha läst Apostlagärningarna 15. I korthet – efter apostlamötet i Jerusalem, där man kommer fram till hur Kristna som inte tidigare varit judar, ska förhålla sig till den judiska Lagen, nämns inte ”sex med andra män”. (Eller förvisso, kvinnor som har sex med kvinnor).

Det finns här de som vill mena att ”men det bryter mot den Bibliska idén om äktenskapet som mellan en man och en kvinna, av fri vilja. Alltså är det fortfarande synd.” Men även detta argument faller, snabbt, på sin egen orimlighet.

För den som hävdar en sådan bild, måste då bortse från alla andra bilder av äktenskap i Bibeln.

Månggifte förekommer, exempelvis redan från innan att Lagen ges men fortsätter sedan framöver. Det fördöms aldrig. Rut, en invandrarkvinna, får rådet att gifta sig rikt – inte av kärlek – av Noomi (och blir därmed Kung Davids farfars mor). Tidigt i historien är alla ledande män endogama (de gifter sig enbart med släktingar), men kan ha bihustrur – exempelvis Jakob/Israel. Men, som sagt, det är ett bruk som luckrats upp betydligt när vi kommit fram till Noomi och Rut. Men monogami var fortfarande inte en norm. I stället var många fruar synonymt med rikedom. David hade 700 hustrur och 300 bihustrur i sitt harem – ett harem där kvinnorna förvisso var gifta, inte rena sexslavar (som hans son Salomo), men däremot ofta ”erövrade” i krig och utan att kunna välja själva.

Jesus Facepalm

Den kultur av monogama äktenskap som varit en kristen tradition, har inget alls med Bibeln att göra, per definition. Inga bud finns att ett äktenskap ska enbart innehålla två personer eller så. I stället är det en grekisk-romersk tradition. Och det var i den världen som kristendomen kom att växa fram.

Ja, det finns absolut texter som förordar kyskhet. Ja, det finns absolut texter som talar om äktenskapet som livslångt. Och så vidare. Men det tar inte bort de här andra texterna. Och då tar jag inte ens upp mer problematiska texter som rör äktenskap mellan nära släktingar (eller riktigt tidigt – syskon, om vi läser 1 Mos bokstavligt). Den som vill tala om ”Det Bibliska Äktenskapet ™” i singularis, har därför ett pedagogiskt problem framför sig. Mellan Bibelns pärmar finns exempel på en massa olika sorters äktenskap, som dessutom utpekas som välsignade av Gud. Det rör sig om åtminstone omkring 1500 års utveckling.

Så frågan som rimligen måste ställas är ifall det finns en Biblisk norm för formen av ett äktenskap – och här hävdar jag nej – eller om det snarare handlar om bibliska värderingar för ett äktenskap; att inte behandla någon illa som står i beroendeställning, att inte utnyttja någon, att vara trogen de löften man ger varandra när man gifter sig, osv.

Det finns dock något som Bibeln är supertydlig med – sexuella övergrepp är en styggelse. Och det kommer jag säkert få skäl att återkomma till, när nu ett antal arga (det förutsätter jag) kommer att fylla upp kommentarsfälten.

Men faktum kvarstår – Bibeln har inte en definition på äktenskap. Och homosexualitet, som vi tänker på det, nämns inte alls.

Publicerat i Dogmatik, Exegetik, Församlingsteologi, Historisk teologi / Kyrkohistoria, Kultur / Sociologi / Reflektion, Själavård, Vardagsexegetik | Etiketter , , , , | 26 kommentarer

Frälsningen, dopet och Anden – ett pyttelitet grundtextstudium

Jag inser att jag kanske måste ändra min sakramentssyn.

Det här är en insikt, nu, efter enbart någon minut av reflektion över texten i Apg 2:38

”Πέτρος δὲ πρὸς αὐτούς, Μετανοήσατε, [φησίν,] καὶ βαπτισθήτω ἕκαστος ὑμῶν ἐπὶ τῷ ὀνόματι Ἰησοῦ Χριστοῦ εἰς ἄφεσιν τῶν ἁμαρτιῶν ὑμῶν, καὶ λήμψεσθε τὴν δωρεὰν τοῦ ἁγίου πνεύματος: ”

Som min svenska Bibel2000 översätter

Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva.

MEN

Jag bävar nu och skulle därför behöva kloka och goda exegeter vid min sida när jag gör min egen översättning. För jag tror att översättningen inte säger samma sak, exakt, som grundtexten här.

Min översättning är i stället (och jag försöker göra det så ordagrant som möjligt för att skillnaden ska vara tydlig):

… Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn för befrielsen från era synder och ta emot gåvan Den Helige Ande.

Det är tre pyttedetaljer, men de kan alltså göra skillnad på hur jag (och säkert fler) talar om Frälsningen, Dopet och Anden. Så, mina superkorta poänger:

Först och främst prepositionen εἰς – eis – som Bibel2000 och många, många andra översätter ”till förlåtelse”, men som jag översätter ”för befrielsen”. Läsningen blir här helt beroende av översättningen av den här prepositionen.

Blir vi frälsta för att vi är döpta
eller blir vi döpta för att vi är frälsta?

Det andra som möter oss i översättningen är något som min gode vän och storebror i Kristus, Lennart Lundberg, uppmärksammade mig på. Orden ” får ni” saknas i grundtexten. Det finns alltså inte ett orsakssamband mellan dopet i vatten och Andens utgjutande.

Det är till och med ett imperativ i texten ”ta emot” – inte ett ”då får ni ta emot”.

Och slutligen ”som gåva”. Ordet ”som” finns inte med i texten. I stället är andra satsen ”och ta emot gåvan Den Helige Ande”. Inga ”som”. Inga ”då”. Inga ”så att ni får”.

Förlåt om det här är supernördigt. Jag bara slogs av att jag måste ompröva min syn på dopet. För här framstår plötsligt Frälsningsarméns lära som den rätta; dopet i sig vare sig renar eller förmedlar något. Dopet sker för att påminna och vittna om något som redan skett i den kristnes liv. Jag finner mig alltså av Skrifterna överbevisad och måste ompröva mitt eget förhållningssätt till dopet.

Herre – sänd mig goda exegeter och utgjut av Din Helige Ande i min själ, så att jag bättre kan förstå det här!

Publicerat i Exegetik, Sakramental teologi, Språklig Exegetik | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Ytterligare ett möte med Didymus

Jag sitter just nu och, mest för min egen skull tror jag, gör en översättning av Didymus ”De Spiritu Sancto”. Alltså hans bok om Den Helige Ande. Och jag är hänförd – Didymus är en lysande pedagog och är både både ödmjuk men också fast i vad han vill säga. Inte minst har han en otrolig vördnad mot Bibelns skrifter.

Jag har tidigare läst om och av Didymus. Men jag har bestämt mig för, nu, att helt överge benämningen ”den Blinde”. Didymus var blind, sedan tidig ålder, absolut. Men hans bidrag till världsteologin har inte så mycket att göra med det. I stället är hans bidrag färgade av en tydlig trinitarisk teologi, i alexandrinsk tradition. För den som tycker att det där lät onödigt ”fint” betyder det att han, i en tid då synen på Treenigheten kunde vara lite oklar eller grumlad ibland, var han väldigt, väldigt tydlig och pedagogisk när han talade om den. Han pekar hela tiden tillbaka på skrifterna, skrifterna, skrifterna och blir en slags ur-exeget i och med detta. (I en tid då kyrkan inte skilde på Systematisk teologi / Dogmatik och Exegetik på det sätt som vi gör idag).

Hur som helst – det gör att jag vill kalla honom för ”Didymus av Alexandria” i stället, framöver. Att lämna hans funktionsnedsättning helt därhän. För den är faktiskt inte så intressant.

Jag vet inte om det är intressant för någon annan, men så här ser i alla fall inledningen till boken ”Om Anden” ut. Didymus ursprungliga, grekiska, text har gått förlorad men Hieronymus översättning till Latin finns. Så här kommer ”grundtexten”, min översättning, och slutligen mina enkla tankar i anteckningsform.

I. Omnibus quidem quae divina sunt, cum reverentia et vehementi cura oportet intendere: maxime autem his quae de [Al. sancti Spiritus] Spiritus divinitate dicuntur: praesertim cum blasphemia in eum sine venia sit: ita ut blasphemantis poena tendatur, non solum in omne praesens saeculum, sed etiam in futurum. Ait quippe Salvator, blasphemanti in Spiritum sanctum non esse remissionem, neque in isto saeculo, neque in futuro (Marc. III) . Unde magis ac oportet intendere, quae Scripturarum de eo relatio sit: ne in aliquem saltem per ignorantiam, blasphemiae error obrepat.

Allt som handlar om Gud, måste undersökas med både vördnad och största noggrannhet. Speciellt allt sådant som rör Andens1 Gudomlighet, framför allt för att hädande mot Honom är utan förlåtelse; till och med så illa att straffet inte enbart drabbar hädaren i denna tidsålder, utan sträcker sig för all framtid. Det var Frälsaren själv som sade att den som hädar mot den Helige Ande inte kan få förlåtelse, vare sig i denna tidsålder eller i nästa. (Mark III).2 Därför är det ännu mera viktigt att undersöka vad skrifterna vittnar om Honom, så att ingen hädelse sker. I alla fall ingen felaktighet som sker av okunskap.

i

1 Alltså Den Helige Ande. Fotnoten finns i Hieronymus översättning, men Didymus skriver antagligen själv just ”Anden”.

2 Mark 3:29 med paralleller.

i Didymus uppmaning till noggrannhet när vi talar om Den Helige Ande och att grunda all lära på vad skrifterna säger, är en god tumregel för varje Bibelläsare, men framför allt för teologer och lärare. Vi får inte frestas att dras med i obibliska läror eller förminska Andens betydelse eller verk. Vi får heller inte frestas att lyssna för mycket till andra lärares och teologers tankar om Anden, utan i stället lyssna till Andens röst.

Ibland får vi helt enkelt försöka stilla oss och i vördnad återvända till Skrifterna.

Publicerat i Dogmatik, Exegetik, Historisk teologi / Kyrkohistoria, Språklig Exegetik, Systematisk teologi, Vardagsexegetik | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Fastan – 1 ”Detta är den fasta jag vill ha…”

 
Jag fick precis möjlighet att reflektera lite över hur livet blivit bättre i Sverige, bara under min livstid – jag är född 1975.
Under mitt liv har vi fått
  • en modern abortlagstiftning som räddar hundratals liv varje år
  • aga blev förbjudet
  • sjukdomsstämpeln för homosexualitet togs bort
  • teckenspråk blev officiellt språk för Döva och började läras ut dövskolor.
  • partnerskapslagen kom samma år jag fyllde 18. Men jag var alltså typ 30 när människor av samma kön kunde gifta sig.
  • Omyndigförklaring togs bort.
  • de sista tvångssteriliseringarna. (Även om just DET alltså skedde för mindre än ett decennium (!) sedan…)
  •  Det dödliga våldet i stort har minskat (och följer ganska exakt, faktiskt, kurvan för alkoholbruk) under min livstid. Antalet barn som utsätts för dödligt våld är en tredjedel. I absoluta tal.
  • AIDS och HIV, som var en farsot som gick fram med lie när jag var barn, har nu så effektiva behandlingar att människor botas. Många smittade upplever ingen förkortning av livet.
  • Vi gick från ett institutionssamhälle för människor med funktionsnedsättning, till åtminstone större frihet i och med LSS.
Jag är otroligt tacksam (speciellt såhär på Fastans första dag) att vi får leva i ett samhälle som, objektivt, går emot mindre förtryck, mindre våld, större rättfärdighet.
”Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig,
och dina sår skall genast läkas.
Din rättfärdighet skall gå framför dig
och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Då skall Herren svara när du kallar,
när du ropar säger han: »Här är jag.«
Om du gör slut på allt förtryck hos dig,
hot och hån och förtal,
om du räcker ditt bröd åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,
din natt bli strålande dag.
Herren skall alltid leda dig,
han mättar dig i ödemarken
och ger styrka åt benen i din kropp.
Du skall bli som en vattenrik trädgård,
en oas där vattnet aldrig sinar.
Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,
gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.
Du kommer att kallas
»den som murar igen rämnorna«,
»den som gör det nedrivna beboeligt«.”
–Jesaja 57:5-12
Men vad betyder det här för oss? Idag? Under fastan?
Vad är det viktigt att stå upp för? Och emot? Hur kan vi verkar för att Herrens rättfärdighet får breda ut sig?
Publicerat i Församlingsteologi, Kultur / Sociologi / Reflektion, Lärjungaskap | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bibelordet som något att förvalta

Två tredjedelar av Bibeln i Punktskrift

Två Tredjedelar av Bibeln i Punktskrift

Januari är, som många vet, ”Braille Literacy Month” och igår firade vi i Sverige ”Bibelns Dag”. Båda dessa saker fick mig att fundera på det här med Bibeln och dess tillgänglighet.

Alla vet inte att i Sverige idag har blinda personer ingen lagstadgad rättighet att få lära sig Punktskrift. Tillgången på utbildning och träning i Punktskrift är katastrofal i stora delar av landet.

Men även tillgången på Biblar är extremt låg.

Bland fullt seende är det svårt att finna ett hem utan åtminstone en Bibel i bokhyllan. Men en Bibel, ens i översättning, i punktskrift är svår att hitta.

Min egen Bibel – med Tanak (Gamla Testamentet) och Nya Testamentet på respektive grundspråk – har kostat någonstans mellan tio och elva tusen kronor. Då är mitt GT begagnat. Åtminstone en rabbin och en bibellärare har haft böckerna tidigare. Jag är osäker på om Tanak eller ens Nya Testamentet på Grekiska ges ut längre i punktskrift. Jag vet om en annan person i Sverige som har NT på Grekiska i Punktskrift och vederbörande har haft sin kopia i åtminstone 20 år. Mitt exemplar är åtta år i sommar.

Jag berättar det här, enbart, för att ge lite perspektiv.

En blind person i Sverige som ska läsa teologi eller bli präst eller pastor, har inte med självklarhet tillgång till Bibeln på originalspråken. Det är inte ens självklart att Bibeln finns tillgänglig för den som kan läsa. Och det är långt ifrån självklart att blinda personer ens får lära sig ett skriftspråk.

Det här ger mig en otrolig känsla av… tyngd och högtidlighet, närhelst jag läser i Bibeln. Det känns som att jag inte enbart läser för mig själv. I stället är jag omgiven av alla dem som aldrig fick eller får chansen. De som inte själva hade elvatusen att lägga på en Bibel, de som inte fick utbildning och träning i punktskrift, de som letar över hela jorden för att hitta någon, någonstans, som har en Bibel som de kan få köpa begagnat.

När jag predikar, känns det inte enbart som att jag predikar för en församling, utan också som ställföreträdare för alla dem som inte fått chansen. Vare sig att läsa eller förkunna Bibelns budskap.

Jag blir väldigt, väldigt ödmjuk inför det faktumet att jag är så privilegierad. Att jag finns i en tid, på en plats och med de ekonomiska möjligheterna. Och det står så tydligt för mig att jag inte äger något. Vare sig ”min” Bibel, ”min” teologi, eller ens ”min” tid här i livet. Allt är något jag fått att förvalta. Något som måste delas, vidare. Något som måste få gro och växa i andra.

Publicerat i Församlingsteologi, Kultur / Sociologi / Reflektion, Uncategorized | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

GOTT Nytt År – och några lärdomar från året som varit

Så här med det nya året på glänt vill jag bara tacka mina läsare för året som varit. Det har varit ett underligt år och på många sätt ett år av paradoxer.

En sådan paradox är att trots att det här året varit ett år då jag postat färre artiklar än tidigare, och trots att jag inte fått en enda (!) kommentar på det jag postat under hela året, så har varje artikel haft betydligt fler läsare än tidigare år. Jag vet inte riktigt varför eller hur det kommer sig, men jag är otroligt tacksam, så klart!

En annan paradox är att trots att vi inte haft någon Teologi- och Pizzaträff i Malmö så har jag undervisat mer än vad jag brukat tidigare. Så mycket, faktiskt, så att enbart anteckningarna ur kursen i Nya Testamentet som jag hållit i, gissningsvis kan bli en slags ”Bibelkommentar för oss som egentligen inte orkar läsa bibelkommentarer” så småningom.

Jag har, som några av er vet, undervisat i år på Frälsningsarméns Bibelskola på Arabiska. Det har varit ett samarbete mellan Malmökåren, där jag jobbar, och Ågesta Folkhögskola och trots att året varit som det varit har vi faktiskt lyckats att genomföra ett helt år.Vi kunde genomföra tre fysiska träffar, av åtta, vilket har utmanat oss rejält. Och jag ska inte gå in på exakt vad det lett fram till.

Men här kommer i alla fall, i årets sista post, en lektion som smakprov. Det är alltså samma lektion – på Engelska och på Arabiska – om Lärjungaskap.

(Videon på Engelska)

 

Samma lektion, Arabisk version

Gott nytt år, alla! Låt oss be och hoppas att det Nya året kommer med mer av Herrens Frid och Tröst än året som varit. Gud välsigne dig!

Publicerat i Församlingsteologi, Historisk teologi / Kyrkohistoria, Lärjungaskap | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Guds skapelse är ett uttryck av mångfald. Mångfald är något gott!

Uttrycket i rubriken på det här inlägget är ett direkt citat från Frälsningsarméns senaste ”International Positional Statement” om ”Disability”. En IPS är en teologisk och etisk riktlinje som gäller för hela Frälsningsarmén i samtliga 131 länder vi för närvarande arbetar (och alla kommande, där nya verksamheter startar).

All human beings are created in God’s own image, uniquely reflecting God’s nature and character (Genesis 1:27-31). God’s creation is signified by diversity and that diversity is good (Genesis 1:31; Psalm 8). God loves and values every person, giving each one equal dignity and worth, and commanding us to love and value each other.

Frälsningsarmén i ett enskilt land kan därför inte utan vidare välja att inte förhålla sig till, inte implementera, eller skapa en egen riktlinje som motsäger en IPS.

Bild på rullstol

Rullstol

Därför var det en stor sak när en IPS om funktionsnedsättning presenterades för någon vecka sedan. Spänningen var speciellt stor bland oss som själva har en funktionsnedsättning och / eller arbetar med människor med funktionsnedsättningar inom Frälsningsarmén. Var skulle målen hamna? Skulle vi våga hoppas på att FA skulle våga föreslå att göra alla våra lokaler, över hela världen, tillgängliga? Skulle vi se att man knöt an till exempelvis FN’s deklaration om Rättigheter för människor med funktionsnedsättning? Eller skulle målsättningarna i dokumentet mer vara ”varje territorium ska hitta ett kulturellt relevant sätt att…”

Men jag tror att det här dokumentet faktiskt skakar hela Frälsningsarmén. Målen som sätts upp är något för alla, oavsett hur långt vi kommit, att sträcka sig efter. Och den teologiska reflektionen är knivskarp. Det här är vacker teologi.

Vacker, vacker teologi. Teologi som lyser upp människors inre.

The Bible tells the story of a God who values those who are outcast, powerless and weak in the eyes of society. While reflecting the context of its day, Scripture recognises the real experience of exclusion that can result from disability (Luke 17:11-19). The Bible acknowledges pain and hardship as a part of the human condition (e.g. in the Book of Job). Paul states that when we are weak, God makes us strong (2 Corinthians 12:9). Jesus showed compassion for people with disabilities (Mark 1:41, Matthew 9:20‐25) and urged his followers to do likewise (Luke 14:12‐14). He corrected the assumption that disability was caused by the sin of person or their parents (John 9:1-3), and he challenged social stigma by touching and eating with the socially marginalised (Matthew 9:27-30; Luke 19:1-10). God’s creative intention is that we are fulfilled in community, living in relationship with God and each other. Paul described the community of the Church asa body, stating that ‘those parts of the body that seem to be weaker are indispensable’(1 Corinthians 12:22 NIV). The perceived weaker members help to shape our knowledge of God, and without them we are less. In order to know God more fully, everyone needs to be fully included.

The gift of being is profound.

Gåvan ”att vara” är grundläggande. Gåvan att vara är djupgående.

Smaka på vad den vetskapen gör med dig. Oavsett hur din förmåga ser ut, oavsett hur din kropp fungerar, är du en gåva. Till världen och till Församlingen.

Men det finns inte bara goda teologiska poänger här, utan dokumentet beskriver också handfasta riktlinjer hur en sådan människosyn och församlingssyn måste levas ut;

The Salvation Army fosters reciprocal ministry rather than the temporarily able-bodied ministering to people with disabilities. We are stronger together when we integrate every person into every fibre of our worship and mission.

The Salvation Army embraces and models an understanding of persons with disabilities as people created in the image of God, with a unique and invaluable contribution to make in all aspects of life in community.

Vit käpp

Vit Käpp.

En syn på församlingen där människor integreras, där vi inte ser vår tjänst som uppdelat i ”tjänare och betjänade”, utan som en plats där alla betjänar varandra kommer ställa stora krav i praktiken. Men jag gläder mig enormt över det.

När ribban sätts där, handlar det nämligen inte enbart om ”funkisperspektiv” eller ”öppenhet för behov hos människor med funktionsnedsättning”. I stället handlar det om att se alla människor i hela Församlingen.

Lyckas vi leva efter denna vår teologi och etik, kommer Frälsningsarmén att utgöra ett fantastiskt viktigt bidrag till hela Kristenheten. Både globalt och lokalt.

Läs hela dokumentet. Det är enormt viktigt och otroligt inspirerande!

Publicerat i Diakoni, Dogmatik, Församlingsteologi, Systematisk teologi | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar